Det var en gång en flicka...

som föddes i Västanfors. Hemma i sängkammaren föddes hon, för hennes mamma ville ha det så. Sara Johanna Sandin blev hennes namn. När flickan var 2 år flyttade familjen. Först till Sandviken, sedan till Ludvika, en mindre stad i Bergslagen, Dalarna. Där växte hon upp.

Så kan en berättelse om mig börja. Jag är yngst av tre döttrar.

Det sägs att den yngsta i en syskonskara får mer frihet att utvecklas utifrån sig själv. Stämmer nog bra på mig.

Mamma och pappa insåg tidigt att det inte var någon som helst idé att försöka uppfostra mig. Så när vi systrar faktiskt fick mycket frihet, fick jag allra mest. I den friheten lekte jag fantasilekar. Alldeles själv när ingen såg på. Är man väldigt blyg som jag var, är det bäst så. När jag inte lekte ritade jag. Och målade och formade.

Mycket modell-lera blev det! Modellerar gör jag inte så mycket längre, men ritandet och målandet släpper jag aldrig.

Efter att ha arbetat som bildlärare, originalare och AD-assistent jobbar jag nu som illustratör. Bilderboken som jag oftast arbetar med är både enkel och komplex. En form där två uttryck, text och bild kan bli ett. Det tycker jag är spännande. Jag försöker göra bilder med känsla, uttryck och innehåll. Skildra både det lätta och det svåra, ljus och skugga.

Jag bor med två pojkar och en man och en katt i en gammal villa i västra Göteborg.

Bildtext: Inför teaterföreställningen Askungen, Lorensberga skola, Ludvika 1968 (tror jag).
Foto: Stig Sandin